Kärlekens historia

Var kommer alla föreställningar om kärlek ifrån? Kärlekens historia ger några svar.

Låt oss börja med de gamla grekerna, som verkar ha haft en bild av kärlek som var väldigt annorlunda den vi har idag. Äktenskap var vanliga, men ambitionen sällan högre än att man och hustru uppnådde något slags konsensus. Skilsmässor var också vanliga och livslånga äktenskap så ovanliga att romerska historiker senare upprättade listor över dem.

Kärlek sökte de gamla grekerna istället på annat håll, nämligen i vänskapen mellan goda vänner. Den kärleken representerade frihet och jämlikhet, som båda var högt aktade värden. Kärleken mellan man och kvinna såg man ned på. Den var besvärlig och innebar risk för farliga och uppslukande passioner. Var det sex man var ute efter var det bättre att gå till någon av samma kön.

I det antika Grekland resonerades äktenskap fram av sociala eller ekonomiska skäl. Så fungerade det även i det medeltida Europa. De flesta makar verkar ha varit nöjda om de lyckades uppnå ömsesidig respekt. Kärlek hade fortfarande väldigt lite med äktenskap att göra. Nu var det istället kärleken till Gud som värderades högt.

Samtidigt började bilden på kärlek mellan man och kvinna sakta förändras. Trubadurer sjöng om utomäktenskapliga äventyr, som visserligen slutade i ond och bråd död, men som ändå inte var självklart förkastliga. Det dröjde dock ända till 1600-talet innan det lyckliga slutet uppfanns. Då började poeter och författare att berätta om förälskade som får varandra.

Under 1700-talet växte en europeisk medelklass fram. Kärleksäktenskap började bli ekonomiskt möjliga och den romantiska kärleken såg för första gången dagens ljus. Intressant nog är det kärleken till Gud som står förebild:

  • Man och hustru är ett, precis som Fadern, Sonen och den helige Anden,
  • förälskelsen är förenande och omvälvande liksom frälsningen, och
  • kärleken mellan man och hustru är lika evig som den från Gud.

Att bilder tas från kristendomen visar hur kraftigt kärleken mellan man och kvinna uppvärderas, en utveckling som fortsätter under 1800-talet då kärleksäktenskap går från möjlighet till norm.

Precis som namnet antyder så lånar den romantiska kärleken också inspiration från romantiken, som har sin storhetstid under 1800-talet. Romantiken uppstår som motreaktion till upplysningens stora tilltro till förnuftet. Istället för intellektets betydelse betonas upplevelsen, och känslan anses vara själva kärnan i tillvaron. Än idag menar många att känslor är långt viktigare än tankar och handlingar när det gäller att förstå kärlekens innersta väsen.

Under andra halvan av 1800-talet bidrar industrialismen med ytterligare en pusselbit. Familjen behöver bli mindre och mer flexibel för att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande och kärnfamiljen är född. Dessförinnan var det vanligt att man levde i storfamiljer med flera generationer under samma tak, något som troligen går tillbaka till tidernas gryning då vi levde utan tak, som nomader på Afrikas slätter.

Under 1900-talet tillkommer egentligen inget nytt till kärlekens ideologi. Däremot sprids den, blir mer utbredd och är idag en viktig del av hur vi tänker på och förstår vår värld. Samhället har ”kärlekiserats” på samma sätt som det har sexualiserats och kärlekens ideologi tas idag ofta oreflekterat för given.

Det är de stora dragen i den västerländska kärlekens historia. I andra kulturer har det sett annorlunda ut. Till exempel är kärleken till familjen den högst aktade kärleken i den kinesiska kulturen.