4. Evighet – Lyckad och misslyckad kärlek

Den amerikanske sociologen Elisabeth Sheff är en av få som har studerat den amerikanska polykulturen. Under 16 års tid har hon intervjuat 131 personer vid upp till sex olika tillfällen om deras polyamorösa relationsskapande och familjebildande. I ett inlägg på sin blogg berättar hon om de intervjuades syn på kärlek som förändras.

Sheff beskriver tre huvudspår:

1. Lyckad och misslyckad. När polyamorös kärlek får ett definitivt slut, till exempel genom skilsmässa eller när en älskad dör, kan kärleken upplevas som lyckad eller misslyckad. Det behöver dock inte vara slutet i sig som avgör hur den upplevs. Till exempel kan långa och givande äktenskap beskrivas som lyckade även om de slutar i skilsmässa.
2. Skilda intressen och behov. Det finns också polyamorös kärlek som får ett definitivt slut utan att för den skull ses som lyckad eller misslyckad. Det händer typiskt när drivkraften bakom relationen var en önskan att komplettera befintliga relationer med något som saknades. Två personer kan då ha en nära relation så länge ett ömsesidigt intresse finns och sedan gå skilda vägar utan att lägga någon värdering i det.
3. Förändring och fortsättning. Ytterligare en typ av förändring är när den polyamorösa kärleken omvandlas och fortsätter i någon annan form. Kärleken kan till exempel gå från att vara sexuell till att bli icke-sexuell. Inte heller det behöver innefatta någon värdering.

I kontrast till den amerikanska polykulturen finns i den vanliga berättelsen om kärlek bara ett spår. Föreställningen att äkta kärlek är evig gör att kärleken kommer att värderas om den förändras. I USA är det ännu tydligare än vad det är i Sverige. Skilsmässobarn har ”broken homes” och deras föräldrar har ”failed marriages”. Den enda lyckade kärleken är den som varar ”until death do us apart”.

I Sverige är toleransen för uppbrott större, men det är fortfarande vanligt att ett uppbrott ses som ett misslyckande. Det gör förstås att separationer undviks i det längsta och det är inte ovanligt att de inblandade hinner göra varandra och sig själva rätt illa innan uppbrottet kommer.

Enligt Sheff är en betoning av sexualitetens betydelse utmärkande för denna syn på kärleken. Sexuell intimitet ses som den enda sanna intimiteten och sexuell exklusivitet anses vara det främsta tecknet på framgångsrik kärlek.

Därmed går det bara att älska en person i taget och på ett enda sätt. Det gör kärleken mindre flexibel och den får svårare att överleva när människor förändras. Ofta varar kärleken därmed inte lika länge, vilket är något av en paradox. Målet var ju trots allt att älska för evigt.