Sociala behov

I psykologen och psykoterapeuten Eva Rusz bok Varför väljer jag alltid fel partner? hittar jag följande lista över sociala behov:

1. Säkerhet och förutsägbarhet. Att mötas av förutsägbara reaktioner ger trygghet.
2. Omsorg och uppmärksamhet. Att mötas av omtanke stärker självbilden.
3. Acceptans och uppskattning. Att bli accepterad för den man är ger trygghet.
4. Empati och bekräftelse av tankar. Våra tankar och känslor behöver bli sedda.
5. Guidning och beskydd. Vi behöver kunna öppna oss utan att riskera att bli utelämnade, förlöjligade eller tillintetgjorda.

De behov som Eva Rusz skriver om har vi nog alla. Samtidigt verkar olika behov vara olika viktiga för olika människor. Dessutom är listan inte fullständig och det som du och jag ska lägga till är inte nödvändigtvis detsamma.

För en tid sedan hörde jag en historia om en kvinna som grubblade över varför den man som hon hade en nära relation med inte ville flytta ihop med henne. Grubblerierna gick så långt att hon började få svårt att tro på mannen när han berättade att han älskade henne. Borde han inte vilja bo tillsammans med henne då?

Historien fick mig att tänka på mina egna grubblerier under en period då jag delade lägenhet med en kvinna. Jag funderade på varför hon inte verkade vara nyfiken på min kropp, trots att vår relation var sexuell? Det gick så långt att jag började undra om det var något fel på mig? Var det något med min kropp som gjorde att den blev ointressant för henne?

Jag fick aldrig något svar på min fråga, men tror att jag lärde mig något viktigt av att ställa den. Det fanns mycket som jag önskade från kvinnan i mitt förflutna. Jag ville att hon skulle bemöta mig omtänksamt, förstå mig, stötta mig i mötet med andra och åtrå min kropp. Det var långt ifrån alltid som jag fick som jag ville, men bara en sak blev jobbig. Fysisk beröring är tydligen viktig för mig.

På samma sätt tror jag att kvinnan i historien kan lära något av sina grubblerier. Det fanns förstås mycket som hon ville och som hon inte fick, men bara en sak fick henne att grubbla. Uppenbarligen är delad bostad något som är viktigt för henne.

Jag tror att det bästa sättet att kartlägga sina behov på är att lyssna på sina tankar och känslor. Om man blir medveten om vad som är viktigt för en själv kan man sedan berätta det för andra och förhoppningsvis också lyckas förmedla vad det faktiskt betyder. För kvinnan i historien hängde delad bostad samman med upplevelsen av att vara älskad och för mig gör fysisk beröring att jag känner mig värdefull.

Här vill jag tipsa om Gary Chapmans bok Kärlekens fem språk. Chapman har arbetat som familjerådgivare i kristna församlingar i USA i över 30 år och menar att väldigt många äktenskapsproblem har sin grund i att man och hustru visar sin kärlek på olika sätt. När de inte förstår varandra leder det till att ingen av dem känner sig älskad och då blir det också svårt att leva tillsammans. I andra böcker skriver Chapman om kärlek i andra relationer, som i den mellan barn och föräldrar.

I sina böcker använder Chapman en bild som jag tror att många kan relatera till. Han pratar om en kärlekstank som vi har inom oss och som behöver fyllas på med jämna mellanrum, precis som bensintanken på en bil. Om den inte fylls på kommer den sakta men säkert att tömmas och om vi dräneras på kärlek får vi allt mindre att ge till andra.

Chapmans råd är därför att vi lär oss att tala våra nära och käras kärleksspråk och börjar ge varandra vad vi önskar. Hans erfarenhet är att när vi känner oss älskade så går det mesta att lösa.

De fem kärleksspråk som Chapman talar om är (1) komplimanger, (2) tid tillsammans, (3) gåvor, (4) tjänster och (5) fysisk beröring. Som varje stor pedagog förenklar Chapman. Poängen är att människor är olika och vill bli älskade på olika sätt. Vilka kärleksspråk som finns och hur många som en och samma person talar tycker inte jag är viktigt i sammanhanget.

I Kärlekens fem språk hittar jag tre frågor som du kan ställa dig själv om du vill hitta ditt eller dina kärleksspråk:

1. När sårar dina nära och kära dig mest? Motsatsen till det som de gör eller inte gör kan vara ditt kärleksspråk.
2. Vad ber du dina nära och kära oftast om? Det kan vara vad du behöver för att känna dig älskad.
3. På vilket sätt visar du andra att du älskar dem? Det du gör för andra kan vara det du vill att de ska göra för dig.

När jag läser Chapmans frågor är det för mig ingen tvekan om att fysisk beröring är ett av mina kärleksspråk. Vilka är dina? När känner du dig älskad?

Chapman skriver på ett sätt som passar USAs kristna höger. Till exempel är samboskap och andra icke-äktenskapliga samlevnadsformer lika frånvarande i hans böcker som homosexuell kärlek. Under den konservativa ytan finns dock några riktigt radikala tankar.

För det första så pratar inte Chapman om kärlek på det sätt som vi är vana vid. Han frågar inte om kärleken är äkta eller om den älskade är den rätta. Istället undrar han vad vi behöver för att känna oss älskade. Att älska är för Chapman en handling och inte en känsla, vilket gör kärleken till ett val. Om jag vet vad jag ska göra så kan jag välja att göra det.

För det andra så ifrågasätter han den så kallade gyllene regeln som finns i kristendomen och de flesta andra religioner och etiska läror. I bibeln kan man läsa att ”allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”, men det Chapman föreslår är att vi ska göra för andra det de önskar istället för det vi själva längtar efter.

För det tredje så väcker Chapmans tankar om kärlek samma typ av frågor som Rusz tankar om sociala behov gör. Att börja fundera på vad som är viktigt för en själv och vad man behöver, liksom att lyssna på vad andra har för behov och önskemål kan få konsekvenser för vilka människor man omger sig med och hur man vårdar sina relationer. Hur ser det ut för dig? Tror du att dina nära och kära får det de behöver och har du själv de relationer som du behöver?