Anknytningens sociologi
Under hösten 2015 skrev jag kandidatuppsats i sociologi. Nu finns Anknytningens sociologi på webben för den som är intresserad.
Att knyta an till någon handlar om att låta den personen bli en fast punkt i tillvaron. Som barn knyter vi an till våra föräldrar och andra vuxna som vi umgås med. I vuxen ålder är det oftast nära vänner och våra kärlekar som fyller motsvarande funktion. Det är hos dem som vi söker stöd när vi känner att vi behöver det.
Olika människor knyter dock an på olika sätt. Inom anknytningsteorin menar man att vi är mer eller mindre rädda för att bli avvisade och ser större eller mindre risk med att komma någon nära. Dessa två dimensioner kallas för ängslighet respektive undvikandegrad.
I min uppsats föreslår jag ett alternativ till dessa två dimensioner. Alternativet är baserat på sociologisk rollteori och två aspekter verkar då vara viktiga: För att jag ska få omsorg krävs dels att den andre förstår vad jag vill ha och dels att den är villig att ge mig det. Här verkar det som att en del människor är mer uppmärksamma på om andra har förstått och andra är mer uppmärksamma på om viljan finns. Vad vi är uppmärksamma på tror jag ger oss våra olika anknytningsstilar.
Denna alternativa förståelse antyder att vi riskerar att missförstå varandra. Det som är en önskan om större tydlighet kan missförstås som en önskan om en större vilja och vice versa. När jag tänker tillbaka på de nära relationer som jag har haft genom åren inser jag att jag har missförstått mer än en gång. Under uppsatsarbetet kändes det därför som att jag knäckte en nöt som jag har försökt knäcka väldigt länge.