Monogamins gränser
Vad är tillåtet i ett monogamt förhållande och vad är det inte? Var går gränsen till otrohet och på vilket sätt skiljer sig en kärleksrelation från en vänskapsrelation? Pavlina Ekdahl skriver om Monogamins gränser i sin kandidatuppsats i genusvetenskap.
Ekdahl intervjuar fem heterosexuella kvinnor i åldrarna 21 – 25 år som lever i monogama förhållanden. Fokus är inte på vad kvinnorna faktiskt gör, utan hur de tillsammans med sina partners pratar om och förstår sådant som tvåsamhet, kärlek, vänskap, exklusivitet, svartsjuka och otrohet.
Ekdahl sammanfattar sin kartläggning av kvinnornas berättelser i sex punkter:
- Kärleksparet som enhet. Att vara ihop är att höra ihop. Det handlar om att skapa något gemensamt, ett ”vi”.
- Den specifika relationen. Relationen med partnern är av en särskild sort, en sort som är reserverad för en enda person. Den skiljer sig från andra genom att vara sexuell och genom att romantisk kärlek är starkare och av ett annat slag än kärleken till vänner.
- Romantisk och sexuell hierarki. Det är bättre att ha en monogam kärleksrelation än att leva icke-monogamt och en monogam kärleksrelation är mer värdefull än en icke-monogam. På samma sätt värderas sex efter sammanhang. Det är till exempel bättre att ha sex för att vårda en kärleksrelation än enbart för nöjes skull.
- Den flytande gränsen. Kvinnorna är ense om att fysisk intimitet med andra, som sex, kyssar eller att hålla handen är otrohet. När det gäller samtal, sms och epost går dock åsikterna isär om hur mycket som är tillåtet. En av kvinnorna menar dessutom att det går att vara känslomässigt otrogen. De andra håller med om att det inte vore bra om partnern blev förälskad i någon annan, men ser det inte som otrohet. För en av kvinnorna vore ett nytt kärleksförhållande värre än en sexuell otrohet.
- Disciplin av kroppen. En bra människa kan kontrollera både sin kropp och sin lust. I det ingår att göra slut om man blir förälskad i någon annan.
- Svartsjuka som monogamins gränsvakt. Svartsjuka är en känsla som bör undvikas, vilket får stora konsekvenser, som att umgänge med tidigare partners undviks, att mängden umgänge med vänner av samma kön begränsas och att icke-monogama relationsformer inte utforskas.
Sammanfattningsvis verkar kvinnorna vara någorlunda ense om vad monogami innebär. Det finns dock ett viktigt undantag, nämligen var gränsen till otrohet går. Här har kvinnorna olika uppfattning om vad som är tillåtet.
I sin diskussion pekar Ekdahl på en paradox i hur kvinnorna resonerar kring monogami. Å ena sidan beskriver de monogama relationer som trygga relationer. Å andra sidan återkommer de till resonemang kring osäkerhet. Till exempel ses den svartsjuka som kvinnorna eller deras partners känner som ett tecken på osäkerhet. Ett annat exempel är den utmaning som ligger i att vara den enda för någon och rädslan för att inte räcka till.
Ekdahl ser också en paradox i att monogami ses som något positivt, men samtidigt ofta beskrivs med negativt laddade ord som ägande och kontroll.
Att det finns paradoxer inom det gängse sättet att tänka på och resonera kring monogami belyser enligt Ekdahl att det inte nödvändigtvis är så enkelt med monogam kärlek. Jag är benägen att hålla med.