Efterlysning
Jag har fått fin respons från flera håll på mina berättelser om vad kärlek är för mig. I ett gästinlägg hos kill your darlings skrev jag om mitt behov av hitta ett nytt sätt att förhålla mig till kärleken och i ett gästinlägg hos Nomono skrev jag om varför det blev just relationsanarki.
Nu vill jag läsa andras berättelser! Jag anar att det finns tusen olika anledningar till att göra något annat än det vanliga. Är du en av dem som har hittat ett nytt sätt att förhålla dig till kärleken? Vill du berätta om vad kärlek är för dig?
Om du kan tänka dig att dela med dig av din berättelse, lämna en kommentar och fyll i epost-adress, så hör jag av mig. Det går bra att vara anonym.
Fler normkritiska texter
Nu har jag publicerat ytterligare några normkritiska texter om kärlek: I Ihop eller inte? funderar jag på vad som behövs för att det ska kännas som att man är ihop, i Är singlar som vi tror? presenterar jag forskning som visar att den stereotypa bilden av singlar inte är sann och i Olikhet och jämställdhet diskuterar jag kärlek ur ett lika villkors-perspektiv. Dessutom har jag kortat ner Kärlekens ekonomi för att göra den mer lättläst, ändrat ordning på texterna och lagt till sex som en punkt i Vem passar in?.
Normkritisk pedagogik och kärlek
RFSL och Friends är exempel på organisationer som använder sig av så kallad normkritisk pedagogik. Syftet är att vara inkluderande och att komma bort från uppdelningen av människor i ett vi och ett dem. Istället för att fokusera på de som avviker så funderar man på vilka föreställningar det är som gör att vissa upplevs som avvikande. Det handlar också om att fundera på vilka konsekvenser föreställningarna får. Är det verkligen odelat positivt att följa dem? Vilka privilegier får de som gör det?
Jag gillar angreppssättet, inte minst eftersom jag uppfattar det som nyfiket och nyanserat. Det är så lätt att fastna i enkla kategoriseringar av vår komplexa, mångfacetterade och ständigt föränderliga verklighet. Att se den mångfald och variation som faktiskt finns verkar vara en av de största utmaningar vi har. Lyckas vi se att alla är unika, kanske vi till och med kan se den variationen som en styrka, snarare än något som vi motvilligt behöver tolerera?
I samband med DNs artikelserie Att älska fler höjdes röster om att poly framställdes som exotiskt och radikalt annorlunda. I vissa kretsar diskuterades hur journalister väljer vilka de intervjuar och vilka som bör och inte bör porträtteras i tidningar, men kanske är det vi saknar snarare beskrivningar av kärlek som utgår från en normkritisk pedagogik?
Som ett litet experiment har jag publicerat några texter om kärlek där jag försöker använda mig av några av de tekniker som finns inom den normkritiska pedagogiken. I Vem passar in? tar jag upp vanliga föreställningar om vad kärlek är, i Kärlekens historia funderar jag på var de kommer ifrån, i Kärlekens ekonomi pekar jag på några konsekvenser och i Bra och dålig sexualitet diskuterar jag kopplingar till sexualitet.
Gästinlägg hos Nomono
Igår gästbloggade jag hos Nomono. Läs gärna mitt inlägg Varför just relationsanarki? där jag berättar om mina funderingar när jag för snart fyra år sedan till slut bestämde mig för att pröva något nytt.
Polyamori: en utmanande kärlekshistoria – Sammanställning
Mina inlägg om Louise Egelstig och Daniel Gustafssons examensarbete Polyamori: en utmanande kärlekshistoria finns här:
Polyamori: en utmanande kärlekshistoria – Del V
Jag avslutar min serie om Louise Egelstig och Daniel Gustafssons examensarbete Polyamori: en utmanande kärlekshistoria med några lästips för den som på egen hand vill plocka ut godbitarna ur den 170 sidor långa avhandlingen.
Den svenska sammanfattningen (sid 4) är det naturliga stället att börja på. Därefter rekommenderar jag syftet (sid 48) och svar på frågeställningarna (sid 137 – 138).
För den som vill gräva lite djupare är resultatdiskussionen (sid 110 – 136) klart läsvärd. Där finns det mesta av det material som jag har publicerat här på Kärlek för nyfikna.
Jag kan också rekommendera avsnittet om polyamorins framväxt (sid 11 – 21). Här berättar Egelstig och Gustafsson om polyamorins historia och dess kopplingar till feminismens utveckling.
Sist men inte minst kan teoridelen (sid 22 – 47) fungera som en ordbok för den som vill slå upp termer som används i andra delar av uppsatsen.
P4 Extra om poly
Det är många som inte inser att det här är riktig kärlek, det är djup kärlek, det är varaktiga relationer.
Maria Kedvall intervjuas av Erik Blix i P4 Extra. Programmet sändes i lördags.
Gomorron Sverige om poly
Martin Ericsson och Adriana Skarped berättar om sin syn på poly i SVTs Gomorron Sverige som sändes i torsdags.
Uppdatering: Klippet är inte längre tillgängligt.
Polyamori: en utmanande kärlekshistoria – Del IV
Min serie inlägg om Louise Egelstig och Daniel Gustafssons examensarbete Polyamori: en utmanande kärlekshistoria börjar närma sig sitt slut. I detta mitt fjärde tar jag upp sådant som Egelstig och Gustafsson menar kan vara en inspirationskälla för monogama. Även om monogama inte har mer än en kärleksrelation i taget, så har de förstås flera nära och viktiga relationer bland släkt och vänner, och även sådana relationer kan dra nytta av polyamorösa idéer och erfarenheter. Här är några av de punkter som de tar upp:
- Varje relation är unik. En öppen och ärlig kommunikation kring önskemål och behov kan leda till att outtalade föreställningar om hur en relation ska vara kan ersättas med egna överenskommelser, vilket kan göra att relationen passar de inblandade bättre.
- Ingen är perfekt. Med insikten om att den ideala partnern eller vännen inte finns kan det bli lättare att uppskatta det som är bra i en relation.
- Bredden är värdefull. Att inte låta andra relationer och aktiviteter kraftigt nedprioriteras för att man går in i en kärleksrelation kan minska känslan av förlorad tid om förhållandet tar slut.
- Det går att älska flera. Inget tyder på att det är svårare att komma flera personer känslomässigt nära än bara en. Inte heller verkar det minska kvaliteten på intimiteten.
- Det går att göra på olika sätt. Med kunskap om att polyamori kan se väldigt olika ut kommer insikten om att även monogami kan göra det, vilket kan ge frihet att finna något som passar en bra även inom monogamin om man föredrar det.
Flera har reagerat på att DNs artikelserie Att älska fler är exotifierande. Jag håller med om att poly framställs som något radikalt annorlunda än mono, men Egelstig och Gustafssons examensarbete får mig snarare att tänka att gränsen mellan dem antagligen inte är så tydlig och enkel som man kan tro. Min gissning är att variationen inom de båda grupperna är större än skillnaden mellan dem och i så fall är ju frågan hur relevant uppdelningen egentligen är?
DNs poly-vecka
Samtliga artiklar från poly-veckan på DNs Insida har tidningen nu samlat under rubriken Att älska fler. Förutom de intervjuer som jag tidigare nämnt finns artiklar om bland annat brister i lagstiftningen, poly-lingo och läsarreaktioner.
DNs artikelserie har också diskuterats av andra, se till exempel Åsa Petersens krönika Våga lära av de polyamorösa i Eskilstuna Kuriren. I bloggosfären vill jag särskilt rekommendera Varför vill vi berätta hur vi lever? av Regna på Nomono, en text som jag kände igen mig mycket i.
Uppdatering: Missa inte kommentarerna till detta inlägg! Där finns fler lästips!